Söndagsshopping

Idag köpte jag ett par strumpor, och jag kan lätt säga att de är de coolaste strumporna jag ägt på länge. De är både gråvit-randiga och röd- och blåprickiga. En helt fantastisk kombination! 40 rubel (=1 hel euro) fick jag punga ut på detta fynd till klädesplagg.

Redovisning

Äntligen kände jag mig hemma på en föreläsning. Jag fick se T-konton!! Jag förstod fortfarande inte så mycket men jag blev ändå barnsligt glad då jag insåg att läraren ritade upp balanskonton och resultaträkningar. Hon var inte den snällaste, det var inte som att sitta och lyssna på Åsas och Hennas föreläsningar i Hanken, men jag kommer nog överleva.

Kvällen

Under försäkringsföreläsningarna idag lärde jag känna en vietnamesisk pojke som flyttat till Izhevsk för 4 år sen. Han blev jätte ivrig då jag berättade att jag varit i Vietnam för 12 år sen, men vi satt ganska långt fram i salen och läraren hade just sagt till åt några flickor att de sku vara tysta så jag hade inte så stor lust att tala med honom just då. Istället för att vänta till pausen började han skriva en massa lappar åt mig. Sånt sysslar faktiskt många flickor med på föreläsninarna här. Jag tyckte hela situationen var mycket lustig, eftersom jag senast sysslat med sånt i högstadiet.
Han var mycket förtjust i utlänningar och frågade ifall jag sku ha velat dricka en öl med honom senare ikväll. Före föreläsningarna hade jag stor lust att fara ut men den var som bortblåst då jag insåg att jag skulle ha måstat tala ryska hela kvällen men jag lovade att han skulle få träffa de andra utbytesstuderandena och att vi alla kunde göra nåt nån annan dag.
Istället kom jag hem och vi åt pizza och tittade på dokumentären Exporting Raymond. Ifall ni är intresserade över hur Ryssland fungerar kan den vara helt rolig att titta på. Den handlar om hur de försöker få den populära serien Everybody loves Raymond till en rysk serie.

Vietnam 2000

Den fantastiska ryska versionen av Everybody loves Raymond. Jag har ren tittat på ett avsnitt och kommer säkert titta på fler. (Inte för att serien är någovidare men för att lära mig ryska)

 

Fantastisk försäkringföreläsnings fylld fredag

Fredagar för mig här i Ryssland brukar inte vara så särskilt spännande. Jag har föreläsningar ända till halv 8 på kvällen och på lördagar börjar mina föreläsningar kl 13, så allt för häftiga kvällsplaner brukar/kan jag inte ha. Eller visst skulle jag förstås kunna ha det, men när jag färdigt redan inte förstår så otroligt mycket på föreläsningarna och tillsätter man ännu trötthet och lite illamående skulle det knappast bli till nånting.

Jag hoppas ändå att mina kompisar kommer ha en fantastisk gameplan då jag kommer tillbaka från universitetet på kvällen. Jag sku inte riktigt villa spendera fredagkvällen på mitt rum, det känns lite för deprimerande. 

Facebook påminner mig helatiden om det roliga studielivet i Åbo som förtillfället pågår utan mig och andra kompisar som är på utbyte laddar konstant upp bilder från roliga fester de varit med på. Här i Izhevsk händer det inte så mycket, om du inte själv ordnar något förståss. Vårt studenthem, eller egentligen bara den första våningen där alla utbyteselever bor, har till och med ett smeknamn. "Den gyllene buren", eftersom alla här hellre stannar inne än går ut och utforskar staden.

Nå, nu ska jag börja ta mig till universitetet och snart få njuta av 160 minuters babblande om försäkringar. Hurra!

Här kommer lite bilder från roliga studiefester 

Tatarstan

Gårdagen i Kazan var mycket rolig, mycket roligare än att spendera en hel lång dag på universitetet.  Tågresorna var långa och obekväma men absolut värt besväret. Kazan ser fortfarande ut som en rysk stad men är såå mycket finare än Izhevsk. Och på metron läste konduktören till och med upp meddelandena på engelska!! Vi gick omkring i centrum hela dagen, åt tatarisk mat och tittade på souvenirer.
Matchen mellan AK Bars och Dynamo var jätte spännande och slutade i straffar. Efter matchen gick vi till en Irish Pub och väntade på att tåget skulle ta oss tillbaka till Izhevsk. Just nu sitter jag och och äter Чак-чак, en tatarisk efterrätt som påminner struvor drängt i honung. Riktigt gott!

                                       Marketa var överlycklig över att snart få se Ovetškin

Kazan - Rysslands Venedig

                                         

 

 

Och så blev man intervjuad i tatariansk tv. Jag försökte förklara att jag inte kan bra ryska men blev tvingad till det då de hörde att jag var från Finland. De frågade mig alla möjliga frågor om de finska spelarna och finsk ishockey. Som tur vad stod Anja och hennes kompisar bredvid och kunde översätta då jag inte förstod frågor eller kom på ord.

 Flickorna med det viktiga jobbet - ta bort den lösa isen vi målen och bytesbänken 2 gånger/period 

                      Irish Pub med vår nya tatariska vän, Renas. Taket var prytt med bh:n och slipsar som människor glömt/donerat till baren      

                              På damvessan var det inte tillåtet att stå på toaletten 

 Endast i Ryssland får man ölen hälld i en plastflaska då man inte hinner/orkar dricka upp allt i baren

                Yulia och Marketa tyckte det var en fantastisk idé att gå och tvätta fötterna i ån

Till storstaden

Kl. 4.45 kommer taxin efter oss, klockan är nu halv tolv så jag har ca 5h på mig att packa allt och hinna sova lite. Har alltså inte börjat ännu. Som tur vad behöver jag inte så mycket med mig. Vi kommer nämligen inte övernatta nånstans. Kl 6 far tåget, resan tar 6h, ( Kazan är alltså den stad som ligger närmast Izhevsk så det kanske förklarar hur mitt i ingenstans jag är), vi kommer gå omking i Kazan hela dagen och på kvällen går vi på ishockeymatch. Efter matchen dricker vi säkert några öl och tar sedan tåget som går kl 4 på natten tillbaka. Så en liten 26 timmars minisemester blir det.

Vad jag saknar

 

  Jag vet att jag satt många handbollsbilder, men att försöka träna ensam för första gången på 15 år utan ett lag som svettas och lider med en är både otroligt svårt och inte det minsta roligt. Såklart saknar jag alla människor också, men att sätta in bilder på alla sku ta en evighet.

Måndag

Idag hade jag bara en föreläsning. Matta på ryska är svårt. Så fort jag förstod vad vi skulle räkna var det busenkelt men att förstå vad läraren ville var en hel annan femma...
Jag var även efter mina orginala dokument från den internationella enheten. I ryssland borde man egentligen alltid ha sitt pass och emigrationsdokument med sig och ifall man åker bort från staden måste man ha orginalen. För på onsdag åker jag till Kazan! KHL står på programmet, AK Барс-Динамо :)
Det ända jag nu harmar mig över att jag lämnade min stora finska flagga hemma. Men vi sitter rakt ovanför bytesbänkarna så jag kommer vråla HYVÄ SUOMI genom hela matchen och hoppas på att de finska spelarna hör mig :)
Som tur vad är vi inte en stor grupp som åker. Annars sku de kunna tycka att jag är pinsam. Det är bara jag, två tjeckiskor, Hana och Marketa och två av våra tutorer Anja och Yulia. Dessutom är de alla ishockeyfans så kanske de förstår mig.