Tillbaka

Nu orkar jag äntligen skriva igen. (Inte för att det varit en så lång paus men var ganska nöjd med att ha lyckats få ihop ca 1 inlägg/ dag då jag varit här).

Igår morse återvände vi till studenthemmet. Administratorn var fortfarande arg för hon tyckte att alla stressat upp sig i onödan och att man hur bra som helst skulle ha kunnat sova här. Men när vi kom in i studenthemmet på torsdag morgon hade hela personalen masker framför munnen, fönster och dörrar på vid gavel och vi blev ombedda att torka av alla ytor och tvätta alla kläder vi lämnat i plastpåsar i rummet. Så helt ofarligt tycks det ändå inte ha varit. Det var väl bara åter igen för att administrator inte ville ta ansvar och fixa ett alternativt boende för oss för den ena natten.

Men jag är ändå glad att vi sov över hos Aleksej. Det var roligt att se hur ett typiskt ryskt hem ser ut och hur gästvänliga ryssar faktiskt kan vara. Aleksej bodde i en fyra med sin mamma, sin syster och sin systerson (+ en fet katt). Lägenheten var inte stor och i Finland skulle man ha tyckt att den så fallfärdig ut. Men här var den fullkomligt normal och båge jag och Ville trivdes jätte bra.

Vi måste ta en marshrutka, en liten minibuss/taxi , 15 km bort från centrum. Jag hann stressa upp mig/få panik flera gånger under den resan men som tur vad så hade jag Ville med mig. Han stressar inte upp sig för småsaker, tur det, för annars skulle jag knappast klarat av den 20min långa bussresan.

Aleksej är en sk. te mästare. Han och hans vän (som också hette Aleksej) har varit flera gånger till Kina och lärt sig om hela traditionen bakom tedrickandet. Ingen av dem talade någon engelska och till min förvåning gick det helt okej att tala med dem. Inte såklart om väldigt djupa saker men vi lyckades tala om allt från finska busshållplatser till te traditioner hela kvällen utan att det uppkom några pinsamt tysta stunder. Vi hällde säker i oss närmare 1,5l te per man av alla möjliga olika smaker och fick även lite rysk mat på köpet. Hela familjen var mycket trevlig och jag hoppas på att jag får träffa dem nån gång igen.

Idag hade jag igen  min fantastiska försäkringsföreläsnings fyllda fredag. Jag märkte åter igen att jag lärt mig presentera mig själv lite väl bra på ryska. Allt kommer så smidigt ut så folk tror att jag är mycket bättre på ryska än vad jag egentligen är. De fortsätter fråga mig frågor och sen står jag där med en förbryllad blick och har ingen aning om vad personen just frågat mig.

                                            Trots desinficeringen lever vi fortfarande i symbios med kackerlackorna