Universitetsstart

Igår började mina föreläsningar. Jag hade helt glömt bort hur värdelös man känner sig på dem. Läraren maler på om ämnet och berättar vilka böcker man ska läsa. Man försöker koncentrera sig och skriva ner allt men det är skitsvårt eftersom man förstår mindre än en tredjedel av orden och skriver betydligt långsammare än de ryska studerandena.  Efter föreläsningen ser häftet ur som en katastrof med lösryckta ord på ryska, engelska, svenska och ibland finska. Vissa ord är helt oläsliga eftersom jag inte kan skriva både snabbt och snyggt, speciellt inte med kyrilliska bokstäver. Och när man kommer hem efter en dag av föreläsningar får man spendera en god stund framför Google translate och se ifall orden man faktiskt lyckats plita ner betyder nånting... vilket de gör ungefär hälften av gångerna.
Det problemet har man om man slipper så långt som att sitta på föreläsningen. Idag har jag missat 1-2 föreläningar beroende på om jag förstått min läseordning rätt. Eftersom ingen vet nånting på det här universitetet, speciellt inte i början av en termin, har jag fått irra omkring i korridorerna och känt mig allmänt bortkommen hela eftermiddagen. Till och med fast jag i slutet hade hjälp av en kompis som bättre kunde fråga sig fram blev vi inte mycket klokare. Jag visste inte vilken föreläsare jag sku fråga efter och varje termin finns det flera olika versioner av samma kurs beroende på vad grupperna specialiserar sig på så allt blev bara en enda röra.

Det ända som gör att mina två första dagar på universitetet inte varit en hel katastrof var min tripp till barnbiblioteket imorse. Där är åtminstone alla trevliga och hjälpsamma. Mina nya böcker handlar denna gång om en kattunge som heter Gaf och en om en magisk flöjt. Tanten i kassan frågade om jag har många barn hemma. När jag sa att jag inte har några barn och böckerna är för mig så jag ska lära mig ryska gav tanten mig ett enormt brett leende och berättade hur duktig hon tyckte att jag var.