Granne med Irak

2 män från Irak har flyttat in. De bor vägg-i-vägg med mig och jag har nu flera kvällar suttit och lyssnat då de sjungit sina böner. De är riktigt glada typer men de talar ingen engelska. Varje gång man kommer in i köket och de är där möts man av en våg av flottdoft. De fiterar äggplanta, skär upp vattenmelon, dippar bröd i olika såser och äter oliver. De bjuder alltid med sig och hittills har allt smakat jättegott.

Annars börjar studenthemmet vara ganska fullt nu. Alla har anlänt vilket gör att det alltid finns någon i köket. Jag brukar numera på mornarna bara snabbt laga i ordning något, ta det till mitt rum och äta det där. Att utsätta hjärnan för att hitta rätta ryska ord och ändelserna direkt på morgonen är bara utmattande.
Jag saknar lite att äta morgonmål både i Åbo och Grani.
I Åbo fick jag alltid sitta för mig själv (som tur vad tyckte micke om att sova på mornarna), äta morgonmål länge och i tystand med jag lyssnade på x3m.
Inget kan ändå vinna morgonmålen vi hade hemma hos mamma. Hur hon orkade stiga upp tidigt och koka gröt åt mig och min bror varje morgon är en mysterium. Vare sig det var en vanlig vardag eller veckoslut var det alltid framdukat bröd, pålägg, juice, jogurt och müsli. Dämpad belysning och ett ljus tänt på bordet och x3m var förstås på i bakgrunden. Fast vi inte alltid talade med varann var det ändå skönt att börja dagen tillsammans.
Med såna minnen är det inte svårt att förstå att morgonen och morgonmål är min favorittidpunkt på dagen. (Men brunch på Blanco med kompisar kommer nog som en god tvåa)

                                                                                 Mycket gammal bild på oss tre