Idag sku jag hålla en presentation om min hemstad. Alla fick som tur vad sitta ensam med vår lärare så samma panik som inför universitetspresentationen hade jag inte. Jag hade nämligen andra saker att oroa mig om. Att hitta intessant fakta om Grani som man kunde berätta om i 7 minuter är inte lätt. En liten stad på 6km2 har inte så mycket att erbjuda. Efter att jag berättat om vår ögonsten Gallträsk, alla gamla senila krigsveteraner som springer omkring på gatan och Redrama tog min intressanta fakta slut.
I slutändan gick väl det hela helt bra men min lärare var orolig för mig hon tyckte att jag är en perfektionist som aldrig är nöjd med mina arbeten. Det tyckte jag var lite lustigt för jag har alltid ansett mig vara en person som går där ribban är lägst.