Tillbaka i Izhevsk

Nu har jag kommit fram och fått internet. Resan hit gick väldigt smärtfritt (och snabbt, tro det eller ej).
På flygfältet fick jag träffa en gammal handiskompis som var påväg tillbaka till sverige så väntetiden där gick jättesnabbt.
När jag kom till Moskva visste jag exakt hur jag sku ta mig överallt. Jag använde varken karta eller ordbok en enda gång. Jag gick omkring på Arbatskajan (shoppinggatan) för att få tiden och gå och på kvällen gick tåget  mot Izhevsk. Åter igen var jag omringad av vodkadrickande gubbar på 50+. 4 st denna gång. De blev jätte intresserade när de hörde att jag var från Finland och lämnade mig inte ifred under resten kvällen.
Förvånansvårt lätt gick det att tala med dem fast jag inte ägnat en enda tanke åt ryska på nästan en månad. Lite problem hade jag att förstå, speciellt den aningen fulla tatarianska gubben med vitt julgubbeskägg. Han mumlade och talade jätte snabbt. Som tur vad var resten av gubbarna lite skarpare och skrek till åt honom i jämna mellanrum -Idiot, tala långsammare, inte äns vi förstår vad du säger :)
Sen märkte jag även att passagerarna i de andra delarna av tåget lyssnade på våra samtal eftersom de ibland ropade ut kommentarer och kom fram till oss för att få se den finska flickan.
Vi hann tala om en hel del. Speciellt intresserade var de i hur mycket allt kostar i Finland, så jag fick lista upp priset på de flesta livsmedel i butiken samt bensin- och bilpriser. Det sistnämnda hade jag igen aning om men jag tippade att en vanlig lite nyare bil sku ligga på runt 15.000 och nu efter lite googlande märkte jag att helt fel hade jag inte.
Sen hamnade jag åter igen i det obekväma samtalet om invandrare. Det blir alltid en lite spänd fiilis efteråt eftersom våra syner på saken är så olika. Men en rätt så lärorik tågresa var det även den gär gången. Jag fick t.ex veta att som kvinna för jag inte berätta hur gammal jag är. De frågade varför jag inte har nån ring på fingret och om jag faktiskt inte har man och barn. ( Då visste de alltså redan att jag var 21). Jag svarade att jag fortfarande tycker att jag är ganska ung. De höll tydligen inte med mig, för de skrattade åt mitt svar.
I viss mån kan jag även förstå dem. Skulle jag ha varit ryss sku jag vara inne på mitt 5:e och sista studieår och det är mycket vanligt att se gravida giffta flickor i korridorerna i universitetet.
Nå, tack vare gubbarana gick min tågresa mycket snabbt. Jag blev även inbjuden till Tatarstan och hälsa på mannen med julgubbeskäggs son.
När jag kom till studenthemmet blev jag bemött med många kramar så det känns väldigt roligt att vara tillbaka. Både jag och amerikanen Adam kom idag så ikväll ska vi alla dricka lite öl tillsammans så man får höra vad resten gjort den senaste månaden.