Hemma igen. Oj så skönt.
Min sista dag i Moskva var helt okej. Vädret var fint. Lite för fint, och kvavt. Inte helt optimalt då man släpar omkring på en massa bagage. Svetten rann och jag kände hur ryssarna på metron tittade lite snett på mig. Det kan iofs också vara för att jag bar omkring på en stor marionettdocka och verkade som en allmänt konstig typ.
Nå jag kom fram till snabbtåget... OCH snopet nog kostade det 320 rub istället för 370 rub. Så jag hade samlat pengar helt i onödan. Dessutom hittade jag inget ställe att donera mina pengar på och när jag istället bestämde mig för köpa en vattenflaska från en maskin tog den mina pengar utan att ge mig nåt... skit maskin.
Men jag fick flyga tillbaka på samma plan som Peter Vesterbacka och jag fick sitta bredvid söta japanska tanter så jag blev tillsist på bättre humör. Peter Vesterbacka hade såklart en Angry Birds huppare på sig och de japanska tanterna var mycket intresserade av Gerard Depardieu (min marionettdocka).
Och nu är jag hemma igen. Har landat mitt i studentfesthysterin och måste direkt börja hjälpa med förberedelserna för lördagen. Men efter mycket fixande igår hann jag och mamma nog dricka nåt glas Miss Harry rödvin. Idag fortsätter fixandet.
Så mitt år:
Grymt glad att jag åkte. Nu känns det som om året gått jätte snabbt men jag kommer nog ihåg hur jag räknade dagarna jag hade kvar i oktober/november samt i februari och mars. Jag har lärt mig massor. Talar inte ännu flytande ryska, men jag är på god väg.
Jag har träffat många roliga, intressanta och även aningen udda människor under mitt år. Vissa vill (och kommer) jag träffa igen. Andra inte lika mycket.
Jag vill ännu tacka alla som läst min blogg under det senaste året. Om inte så många sku ha varit inne och läst min blogg varje dag sku jag knappast ha orkat skriva lika mycket. Tror medeltalet var kanske ca 60 per dag. På söndagar var ni duktiga på att läsa, då var antalet så gott som alltid över 100. Vilket är ganska imponerande tycker jag. Det var ju mest för att hålla mamma, mommo och de närmaste kompisarna uppdaterade som jag började skriva min blogg.
Det här är mitt sista inlägg. Bloggen kommer säkert finnas kvar en stund tills jag kommit på vad jag ska göra med den. Det är ändå som en 9 månader lång dagbok och det sku vara roligt att spara den någonstans så jag sen som gammal och förhoppningsvis förståndig tant kan läsa om mitt första år i Ryssland och komma ihåg hur knasig jag var som ung :) :)
Så tack så mycket och ha det bra!
//Sofia
Min sista dag i Moskva var helt okej. Vädret var fint. Lite för fint, och kvavt. Inte helt optimalt då man släpar omkring på en massa bagage. Svetten rann och jag kände hur ryssarna på metron tittade lite snett på mig. Det kan iofs också vara för att jag bar omkring på en stor marionettdocka och verkade som en allmänt konstig typ.
Nå jag kom fram till snabbtåget... OCH snopet nog kostade det 320 rub istället för 370 rub. Så jag hade samlat pengar helt i onödan. Dessutom hittade jag inget ställe att donera mina pengar på och när jag istället bestämde mig för köpa en vattenflaska från en maskin tog den mina pengar utan att ge mig nåt... skit maskin.
Men jag fick flyga tillbaka på samma plan som Peter Vesterbacka och jag fick sitta bredvid söta japanska tanter så jag blev tillsist på bättre humör. Peter Vesterbacka hade såklart en Angry Birds huppare på sig och de japanska tanterna var mycket intresserade av Gerard Depardieu (min marionettdocka).
Och nu är jag hemma igen. Har landat mitt i studentfesthysterin och måste direkt börja hjälpa med förberedelserna för lördagen. Men efter mycket fixande igår hann jag och mamma nog dricka nåt glas Miss Harry rödvin. Idag fortsätter fixandet.
Så mitt år:
Grymt glad att jag åkte. Nu känns det som om året gått jätte snabbt men jag kommer nog ihåg hur jag räknade dagarna jag hade kvar i oktober/november samt i februari och mars. Jag har lärt mig massor. Talar inte ännu flytande ryska, men jag är på god väg.
Jag har träffat många roliga, intressanta och även aningen udda människor under mitt år. Vissa vill (och kommer) jag träffa igen. Andra inte lika mycket.
Jag vill ännu tacka alla som läst min blogg under det senaste året. Om inte så många sku ha varit inne och läst min blogg varje dag sku jag knappast ha orkat skriva lika mycket. Tror medeltalet var kanske ca 60 per dag. På söndagar var ni duktiga på att läsa, då var antalet så gott som alltid över 100. Vilket är ganska imponerande tycker jag. Det var ju mest för att hålla mamma, mommo och de närmaste kompisarna uppdaterade som jag började skriva min blogg.
Det här är mitt sista inlägg. Bloggen kommer säkert finnas kvar en stund tills jag kommit på vad jag ska göra med den. Det är ändå som en 9 månader lång dagbok och det sku vara roligt att spara den någonstans så jag sen som gammal och förhoppningsvis förståndig tant kan läsa om mitt första år i Ryssland och komma ihåg hur knasig jag var som ung :) :)
Så tack så mycket och ha det bra!
//Sofia
jee, välkommen hem:)))
VastaaPoista