Finsk TV

Eftersom Yle Areena inte fungerar här i Ryssland måste man använda andra knep för att få se finska nyheterna och Urheiluruutu. Som tur vad finns skype. Vi kommer göra samma sak på söndag så även jag får titta på solsidan :)

Ryssland

Föreläsningarna här fungerar inte alls som på ÅA. Endast i en av mina kurser används powerpointpresentationer. De är i och för sig logiskt eftersom de flesta klassrum endast är utrustade med krittavla. På föreläsningar skriver ingen ner nånting självmant. Föreläsaren maler på och studerarna sitter och lyssnar, eller egentligen gör de en hel del annat, kammar/flätar håret, lackar naglarna, textar eller spelar på sin telefon, men det bryr sig inte föreläsaren så mycket om. När föreläsaren vill att studerarna ska komma ihåg något dikterar hon upp det och alla skriver ner det. En stor del av föreläsningarna går åt till detta vilket jag inte alls tycker om eftersom jag aldrig hinner med och förstår max 30% av orden. En annan grej jag märkt här. Ryssar skriver skitsnabbt! Dessutom har alla nästan helt identisk handstil. Inte äns pojkarna skriver små gnatiga bokstäver. Alla skriver vacker skrivstil. Det är för att när ryssarna lär sig skriva godkänns bara ett sätt. Att vara individuell och kreativ går inte. Fritt tänkande är inte heller alltför uppskattat. Till tenter och förhör lär du dig fraser ur boken utantill. Då får du fulla poäng.

Något som fortfarande ofta förvånar mig här är hur ryssarna så öppet är rasister och homofober. En pojke jag talade med under en rast kläckte plötsligt ur sig att han bara tycker om rena ryssar. Först trodde jag att jag uppfattat orden fel men det visade sig att jag förstod honom helt rätt. Lite komiskt då han själv är från Vietnam och kom till Izhevsk för 5 år sen. Vi hade inte äns talat om nåt i närheten av ämnet då han sa detta. Han tyckte väl bara att jag sku få veta hur han tänkte. Nån vecka senare kom nästa idiotiska kommentar. Vi var påväg hem till studenthemmet och plötsligt säger han - Usch titta, en homo, och nickar mot en man som gick på gatan. Jag skulle inte äns ha märkt honom eftersom jag tyckte han såg helt normal ut. Eftersom jag aldrig sku ha kunnat formulera det jag ville ge honom som svar sa jag bara okej.. och bytte samtalsämne. 

Nuförtiden håller jag mig så långt borta från honom som möjligt.

Tyvärr är det inte bara han som tänker såhär. Det är kanske lite värre här ute på landet än i storstäderna men det gör mig ändå väldigt obekväm. Några ryska kompisar har sagt att de gärna kommer ut och festar med oss men om vi far till Izhevsk gaybar kommer de inte med. Lite synd eftersom den baren hittills haft den allra bästa musiken och trevligaste människorna. Den ligger utanför centrum i de lite sämre och farligare delarna av Izhevsk men är absolut värd resan eftersom människorna där är mycket mer avslappnade.

En annan sak jag märkt här är att det finns förvånansvärt få pojkar på universitetet. Jag sku tippa på att nästan 3/4 sku vara flickor och då går jag ändå en ganska könsneutral utbildning. Jag har flera kurser där det finns bara flickor. Rent statistiskt sätt finns det fler kvinnor än män i Ryssland men det trodde jag bara var för att män dör mycket tidigare än kvinnor i det här landet. Så var pojkarna egentligen håller hus vet jag inte. Eftersom de finns så få pojkar här på universitetet är de också, hur ska man nu säga det... väldigt eftertraktade. På rasterna står flera flickor runt varje pojke och flänger med håret, flaxar med ögonfransarna, fnittrar och påtar på pojkarna. Det är ganska roligt att stå och se på. Så ifall någå pojkar där hemmifrån känner att de behöver lite uppmärksamhet kan jag varmt rekommendera Ryssland. Här behöver ni inte äns anstränga er och ändå omringas ni av en svärm väldigt vackra ryska flickor

Tillbaka från landet

Nu har jag kommit tillbaks från Kizner. Anja, vår tutor tog mig och två flickor från Tyskland, Saskia och Maria till sin hemby, som är helt förtjusande. Jag har ätit så mycket att matkvoten troligtvis fyllts för följande vecka. Hennes föräldrar var helt otroligt vänliga och överröste oss med mat och godsaker helatiden. De talade ingen engelska och min ryska ville inte alls komma ut på rätt sätt under veckoslutet så jag har mest suttit och nickat och lett då de berättat sina historier i 2 dagar. På lördag besökte vi en skola i Kizner och talade med eleverna. Både barnen och flera lärare var ivriga eftersom vi var de första utländska personer som besökt skolan (och kanske tom hela Kizner). Efter våra presentationer om våra länder sku de tas foton. Vi höll på så länge att kinderna fick sendrag och domnade bort. Både lärare och elever ville ta foton. Enskilt och i grupp. Efter det kom flera barn fram och bad om våra autografer :) och att vi sku skriva en liten hälsning åt dem på engelska i deras häften. Det var som att vara kändis.
efteråt gick vi omkring i Kizner och njöt av den rena luften och att inte behöva höra bilar. Påvägen hem till Anjas hämtade vi deras kossor från bete och ledde hem dem. Anja behövde bara rappa till dem en gång med en liten kvist och ropade Домой! - Hem! och kossorna lydde. De var som välskolade men aningen större hundar. Helt otroligt!
När vi kom hem fick vi äta hemlagade pelemenis, udmurtiska dumplings och efter det började perepehibaket. Jag kan säga att standarden på Anjas mammas och våra perepechis var ganska stor. Hon var dessutom tre gånger så snabb som vi.
Efter baket gick vi i banjan och efter det tog vi oss in till Kizner centrum. Där hölls limudisco för traktens ungdomar. Det var nu kanske inte det roligaste jag varit me dom men som tur vad behövde vi bara vara där i 1h för discot stängde ren kl 24.
Imorse när vi steg upp hade Anjas pappa dessutom mjölkat kossan och kom in med 3 fyllda flaskor med rykfärsk mjölk. Jag är lite skeptisk över hur det kommer smaka.

udmurtiska blinier som äts med en äggmjölk blandning

Maria

Huset och pappans ögonsten, traktorn

Saskia

Dagis

Skolan - Den var bara 1 år gammal. Såg lite lustigt ut i mitten av alla muta vägar och gamla hus

Bilder och citat från Putin fanns i flera rum i skolan

Anja

Getter vid sidan om den nybyggda sportplanen

Busstationen

Det finns en staty av Lenin i de flesta städer och byar i Ryssland

Playan i Kizner 

Anjas kossa

Anja leder hem sina lydiga kossor

Bakgården

Till vänster Marias perepechi till höger Anjas mammas

Före banjan

I slutändan, ett otroligt roligt och mysigt veckoslut i Kizner

Кизнер

Idag ska jag och de två tyska flickorna till en av tutorernas hemby. Kizner är en liten by (enligt rysk standard) 10 000 invånare vilket gör den större än Grani. Vi ska vara där hela veckoslutet. Det ska bli roligt att få bo i en riktig rysk familj och hur vår tutor Anja har vuxit upp.
Igår var jag även på jakt efter en vinterjacka här i Izhevsk. Det snöade första gången igår och det börjar bli alldeles för kallt för min sommar/höst jacka. Att hitta en jacka här i min smak är inte det lättaste. Det är inte som i Finland där du i lugn och ro får gå omkring och titta och pröva. Här följer butikstanerna efter dig som en svans och om din blick fastnar mer än 3 sekunder vid en jacka håller hon redan på och sliter ner den från hängaren. De ville inte heller förstå att jag inte ville ha en jacka med diamantprytt midjebälte, rosetter och tygblommor på. Då jag försiktigt försökte smyga mig till mänavdelingen som faktiskt hade helt skapliga jackor kom de springande efter mig och ledde mig tillbaka till havet av ljuslila färgade pälsjackor. Att försöka  förklara att jag inte ville ha en kvinnlig jacka gick inte alls hem hos dem. Till sist hittade jag en sportbutik och fick faktiskt tag i en jacka som jag är rätt så nöjd med. I Finland skulle jag troligtvis inte köpt den men den var överlägset den bästa jag hittade. Den är fortfarande så pass kvinnlig att jag inte blir dömd av de ryska kvinnorna på gatan med tillräckligt sportig/"manlig" så jag känner mig bekväm.
Igår var vi även på en studiefest för den historiska fakulteten. Musiken var igen inte den bästa men jag fick åtminstone se hur drickspelet "rysk roulett" går till. Påminner lite om stolleken man hade som liten på kalas. Alla dansar runt ett bord med snapsglas fyllda med vodka förutom 1 som är fylld med vatten. När musiken stannar grabbar man tag i ett glas och häver i sig. Den som får vatten faller självklart ut. Det var ganska många med från början så vinnaren får i sig en ordentlig mängd sprit. En halv timme efter att leken tog slut såg jag honom sova i ett hörn med sitt bröd som han fått som pris.

Desinfektionsdag

Usch vad bittert mitt förra inlägg var. Det var inte alls meningen. Jag gottgör detta med att berätta färgerna på mina nuvarande vessapappersrullar. Gult, blått och peachfärgat.

För de som inte alls förstår grejen med detta kan se på ett tidigare inlägg där jag stolt presenterade mina färgranna vessapappersrullar

2 månader i Ryssland

För exakt två månader sen den här tiden satt jag i tåget från Moska till Izhevsk och var orolig över att nån skulle stjäla mina saker då jag gick till WC:n. Jag trodde jag var på väg till värdens mest exotiska ställe (eller hoppades iallafall). En oas, ett litet paradis mitt i ingenstans.
Så blev det dock inte riktigt. Visst har staden sin egna lilla charm men så fruktansvärt vackert kan jag inte säga att här är. Jag är ändå glad att jag kom hit. Sannolikheten att jag annars skulle rest till ett sånhänt ställe är ganska liten. Visst blir jag ofta avundsjuk på alla andra jag känner som också befinner sig på utbyte. De laddar upp snygga bilder på facbook och på sina bloggar. Skriver om hur varmt och skönt de har det och som bor i stora moderna städer eller små idylliska byar. Ibland blir jag dock lite road då jag ser vad dessa personer klagar över. Då de tycker de är jobbigt att dela badrum och kök med en annan person. -Bitch please, brukar jag då tänka. (helt påriktigt). I vår våning bor ca 30 personer. Vi delar alla på samma kök. Vi är 14 personer som delar på 2 toaletter och 1 dusch. Vi 30 personer delar också på två tvättmaskiner. I rummen lever man tätt inpå varann men lär sig att leva med det. Och sen hade vi ju det här lilla kackerlacksproblemet. De kom ju förstås tillbaka så nu ska vi ha desinfektion nr 2! Så imorgon är vi hemlösa igen för ett dygn. Den här gången ska jag som tur vad inte sova hos nån mystisk gubbe. En av våra tutorer har lovat inkvartera mig och några andra. Dessutom bor hon helt bredvid studenthemmet så jag behöver inte heller ta marshrutkan ut till Izhevsk förorter.
Jag talade även med en av koreanerna idag som redan varit här ett halvår och hon sade att det här kommer bli hennes 5:e decinfektion så jag tror inte att den här kommer bli min sista. Det får flera av oss lite att fundera på om de riktigt vet vad de håller på med.

Måndag

Dygnsrytmen är helt uppochner efter laser-tagen. På lördagen lyckades jag ändå vakna upp på kvällen, lagom till kaka och vin eftersom vi firade militärens dag. I Ryssland firar men någon/något i stort sätt varje dag så man kan lätt hitta en orsak till att fira. Och det gjorde vi, ända tills vakten kom in i köket, ursäktade sig för att vara en party-pooper men klockan var 5 på morgonen och nu det var dags att sluta.

Söndagen blev en krabbispromenad där vi gick omkring i staden och beundrade graffiti på byggnader. Sen hade vi hoppats på att få äta pizza på Hipster Cafe här i Izhevsk men det visade sig att de håller på och renoverer hela skiten så vi fick snopna gå hem och laga egen mat.

Andra fantastiska nyheter. Vi ska ha en till desinfektion. Tydligen var den förra inte tillräckligt effektiv så på onsdag åker vi ut igen. 

Jag förtjänar ett pris

Vilken häftig natt jag var med om! Vi sprang omkring i en gammal lagerbyggnad med 3 våningar och hur många rum somhelst. Vi sköt med omkonstruerade men riktiga Kalashnikov vapen. Iallafall tyckte jag att instruktören sa det. Det var tunga så perkele så de hade också lättare plastvapen för flickor. Först tog jag också ett flickvapen men eftersom de inte sköt lika bra och" dödade lika mycket" bytte jag snabbt. Organisatörerna var först lite skeptiska men var sen mycket imponerade då jag i tre spel var jag the last man standing!    J Men jag märkte att jag nog inte är nån bra smygare. Mina knaxande vrister och knän avslöjade mig flera gånger men sen hittade jag världens bästa gömställe. Där låg jag sen som en sniper och sköt alla och ledde mitt lag till vinst, flera gånger! Från kl 23 till 5 på morgonen höll vi på och mycket hann vi spela och springa. Helt otroligt roligt var det och vi far säkert dit igen.
Tillbaka till studenthemmet kom vi halv sju på morgonen och klockan 8.20 satt jag på föreläsning. Jag borde få ett pris! Det var inte alls så jobbigt som jag trodde. Eftersom jag inte dricker kaffe och behövde koffein fick jag nöja mig med cokis. Två muggar hävde jag i mig och den första föreläsningen gick helt okej. Efter det gick det neråt och efter den tredje gav jag upp. Då hade jag ändå varit i skolan till halv ett och tyckte jag gjort mitt för dagen. Annars sku jag aldrig ha gått på föreläsning efter max 1h sömn men jag ska bort nästa lördag och måste därför måste jag lite gå idag.
Jag hade ingen kamera med mig men så fort jag fått snott koreanernas telefonbilder ska jag sätta upp dem.

Laser-tag night

Idag har jag jobbat hela dagen på en presentation om det finska finansieringssytemet. Helt otroligt tråkigt. Som tur vad får jag hålla den på engelska så det är bara ca 3 personer på kursen som kommer förstå mig. Läraren kan inte heller engelska så jag kan i princip hitta på vad som helst bara jag har en snygg design på min powerpoint.
Min enda föreläsning för dagen blev dessutom inhiberad så jag har suttit hemma hela dagen (förutom en snabb visit till matbutiken). Men det gör ingenting. Jag får nämligen mer motion inatt. Vi ska nämligen på laser-tag/megazone, kalla det vad ni vill, jag ska skjuta på folk med lasergevär! Från kl. 00-06 ska vi springa omkring i gamla fabriksbyggnader och skjuta på varann. Det kommer bli super! Jag har laddat upp för det hela kvällen. Jag har tagit en tupplur och druckit alltför mycket kokis så nu går jag på övervarv här på studenthemmet.
Det ända som lite harmar är att jag borde gå på redovisning imorgon från 8.20-14.40. Nå, det får jag oroa mig över senare. Som utbyteselev slipper man undan med det mesta. Du kan alltid leka förvirrad och säga att du inte förstod.

Här är stället vi ska yra omkring på inatt

Finno-ugrisk konsert

Ikväll var vi på en finno-ugrisk konsert, så nu har jag fått min kulturdos fylld för en lååång tid framåt. Det var inte dåligt, det tyckte jag absolut inte men 2,5h folkdans utan pauser är nog för mycket. Det hann bli lite långtråkigt. Sen var ju alla ryssarna runt mig helt i extas så jag vågade inte säga vad jag egentligen tyckte. När de finska artisterna kom på scen tittade alla i gruppen på mig som om de ville väl se mig jätte entusiastisk eller nåt. Jag klappade ivrigt och försökte se intresserad ut som mitt aniskte förmådde. De ville även att jag skulle översätta sången åt dem. Sången hette "Pala yötä" eller nåt så jag hittade på nåt om skaren på snön, kalla finska lapplandsnätter och norrsken och efter det var ryssarna jättenöjda. (jag hörde alltså inte alls vad sången egentligen handlade om). Annars skulle jag inte ha ljugit men innan föreställningen hade de frågat mig massor med frågor om finska folkdanstraditioner och liknande som jag inte hade nån aning om så jag kände mig färdigt ren som den värsta finnen i världen. Därför denna lilla vita lögn. Kameran var nog med men minneskortet blev tyvärr i datorn så finns det inga bilder från detta fantastiska spektakel.
Ett uttryck som uppkommer väldigt ofta bland oss utbyteselever här i Ryssland och Izhevsk är ; It's not bad, it's just different.
Det gällde även idag.
För att ni ska förstå lite av det fina jag fick uppleva idag bifogar jag två youtube clip J 

Ижсталь-Кристалл

Ikväll var vi igen på ishockeymatch. Få åskådare och iskallt i hallen men matchen var super! Koreanerna var också med, på sitt livs första ishockeymatch. Jag satt bredvid dem under hela matchen och försökte förklara reglerna så gott jag kunde. På ryska, vilket gjorde det hela ganska begränsat. Nå de fick iallafall lära sig att man får utvisningar när man slåss och när laget gör mål får man skutta upp och ner och vråla så högt man kan.

Svetlana, Anna, Adam och Sofia

Koreanernas livs första ishockeymatch

Efter lagets många förluster har åskådarantalet minskat drastiskt

Vinst för Ижсталь!