Среда

Igår satt jag ensam med ca 100 barn och tittade på barnteater. Det meningen att jag sku gå med Oxana och Sabava men Sabava hade blivit sjuk så jag fick gå ensam. Lite förbryllade blickar fick jag nog då jag satt omkringad av skrikande och ivriga sjuåringar. Vissa frågade varför jag satt där och jag försökte snällt förklara att jag är utlänning och inte talar bra ryska och därför går på barnskådespel. Skådespelet hette "Den lilla vintervinden" och påminde väldigt mycket om rödluvan. En extra söt flicka satt bredvid mig och frågade några gånger under föreställningen om jag förstod. Och det gjorde jag! :)

Idag var jag duktig och steg upp före 8. Det kanske inte låter så imponerande men eftersom jag inte har haft så mycket att göra på förmiddagarna har jag sovit.
Jag ville nämligen få mitt byke tvättat och sannolikheten att de är lediga är störst tidigt på morgonen. Vi får inte tvätta förrän efter kl 8. Som tur vad har de nu reparerat en maskin så nu har vi 2 maskiner för ca 30 pers. Jag behöver knappast förklara att det var ett rent helvete då bara 1 fungerade.

Jag har blivit riktigt förvånad över hur motiverad jag för tillfället är att lära mig ryska. Vi får hoppas att det fortsätter så. Duktigt har jag läst mina ryska barnböcker om Doktor Ajbolit, Lejonkungen, Nalle Puh och Askungen och ikväll ska jag ut och gå med en rysk flicka från universitetet.
Heja heja Sofichka!
(Sabava har gett mig ett nytt smeknamn. Betyder kort och gott, lilla Sofia)

Slut på lärarkarriären

Idag hade jag mina sista engelskalektioner. Skönt! Aldrig mer... Eller ja, så farliga var de ju egentligen inte. De flesta var riktigt trevliga men sen finns det ju den där lilla bråkdelen av elever som alltid ska testa var gränsen går hos vikarien, gud så de är jobbiga. Så jag lyfter på hatten åt alla lärare. Och alla som går på peffan - Vet ni verkligen vad ni gett er in på?
Lönen jag fick för jobbet var inte heller nåt att hänga i julgranen. Hela 7,5€ per lektion (á 70min). Så dålig lön har jag inte haft sen jag sommarjobbade som 16-åring. Men det var ju mera som en tjänst till Alana än att påriktigt tjäna pengar. Sen blev jag lite latare mot slutet och visade mest serier och efteråt så dikuterade och analyserade vi dem, allt för mycket arbete hade jag ju inte.
Men nu är frågan. Vad fan ska jag göra på dagarna nu då? Studierna börjar först om en vecka och jag är fortfarande så sjuk (och lat) för att fara ut och springa. Nå, som tur vad kommer alla andra tillbaka snart. Jag fick även veta att jag kommer få en ny rumskompis. Vi får hoppas att jag har mer tur den här gången. 4.2 kommer hon och lär vara italienare. Så det ska bli rätt spännande.
Lite synd också, för jag har faktiskt njutit av att få bo ensam en tid.

Sjuklingen

Igår var det helt strålande väder här. Inte ett moln på himlen, men det betydde också att det var ganska så kallt. Min långa promenad i solskenet och kylan var härlig men hjälpte knappast mot min förkylning. Den här vintern ser ur att hållas ganska mild säger alla ryssar. Vanligtvis den här tiden är de runt -35, (och nu är de bara -20). Det är jag mycket tacksam för. Jag tycker det är helt tillräckligt så här.
På lördagen var jag igen hemma hos Oxana och övade engelska/ryska. I början tyckte jag det var jobbigt att träffa henne så ofta. Jag var alltid jätte trött efteråt, kanske för att jag måste koncentera mig så mycket då jag talar ryska. Men det går helatiden bättre och nu är det riktigt roligt. Oxanas familj (som de flesta andra ryssar) är otroligt gästvänliga. Inget är för fint för att servera. Sen blev jag igen bjuden på dockteater. Den här gången ska vi alla gå tillsammans på en barnteater på tisdag. Det ska bli roligt.
Annars var min lördag ganska händelselös. Jag försöker hålla mig inne så länge jag ännu är sjuk så jag tittade på två filmer. Puhdistus, som jag tyckte var bra fast den var väldigt rå, (men det är ju även boken). Den läste jag för ca 1 år sen vilket hjälpte mycket eftersom filmen måste hoppa över vissa (enligt mig) viktiga delar. Dessutom är ju filmen på estniska och jag hade ingen undertext. Den andra var Hobbit-filmen som också var riktigt bra.
Idag ska jag också bara hållas hemma. Planera mina sista engelska lektioner som jag har imorgon och kanske läsa en av mina ryska barnböcker. Nu börjar äntligen mina kompisar komma tillbaka hit. Pedro borde komma idag och under nästa vecka kommer Kerstin och Maria. Även Adam och Alana kommer hem från Moskva så det ska bli roligt att ha alla samlade igen.

Dockteater

Idag var jag bjuden på dockteater för Anton, Oxanas man, jobbar där. På dagen håller de skådespel för barn 3+ och på kvällen är det de vuxnas tur. När jag kom till teatern tog Anton mig back-stage. Vi gick omkring och han visade flera av teaterns dockor (de hade över 200 st) och annan rekvisita. Jag fick även träffa några skådespelare och se var de fixar upp sig.

Efter rundturen sa Anton att teatern hade en present åt mig. Han hade berättat om mig för arbetsgivarna och de tyckte väl att de var fascinerande att ha en utlänning i publiken. Ut kom han med en liten marionettdocka om de tidigare användt i sina barnskådespel. Jag blev ganska paff. Först får jag gå gratis på teater och sen ger de mig en present. Ingen dålig fredagkväll.

Föreställningen var aningen förvirrande men riktigt okej ändå.

Jag har redan en tid varit lite sjuk så jag tänkte ta det lungt den här kvällen. Som tur vad hade jag min nya docka att leka med. Jag hade fixat min första video men av nån orsak fungerar den inte så jag får försöka pånytt imorgon.

Candy Crush

Malin ville att jag skulle börja spela Candy Crush... för knappt en timme sedan började jag och nu kan jag inte sluta. Efter mycket kämpande är jag nu först på listan på nivå 1! (men sen kan jag inte få den förjävliga musiken ur huvudet och nu borde jag gå o sova) typiskt...

På tisdagen träffade jag igen Oxana (Deepti), hennes man Anton och dottern som jag äntligen vet namnet på - Zabava!
Vi drack te och åt kaka (det gör man varje gång man besöker ett ryskt hem) och sen åkte vi till ett ungdomscenter där Anton, som är skådespelare, ibland hjälper till. Jag blev åter igen tvingad att dricka te och äta kaka. (Mitt nyårslöfte om att äta nyttigt och komma i sommarskick går alltså inget vidare). I Ryssland kan man inte heller tacka nej då det bjuds på godheter. De tar väldigt illa upp. Att säga att man är på diet går inte heller. Eftersom jag är studerande brukar de också tröga extra mycket mat på min tallrik. De tror nämligen att jag inte har råd att äta.
På ungdomscentret tittade vi även på när barnen övade på ett skådespel och på kvällen firade vi åter igen Alessios födelsedag. Den här gången med hans ryska universitetskompisar.

Onsdag gick åt att förbereda och hålla engelskalektioner. Även där, efter lektionerna blev jag bjuden på kaka. Jag tror att min nya taktik kommer vara att skylla på nån allergi. Troligtvis keliaki så jag inte behöver äta nånting i kak/kexform. För fortsätter det såhär kommer jag se ut som en ballong när jag kommer tillbaka till Finland.
Idag har jag igen 2 engelskalektioner. De är på beginner nivå så det kräver lite extra planering eftersom jag måste fundera ut vad allt jag vill säga och lära dem och ta reda på alla ord på ryska för de kommer troligtvis inte förstå om jag pratar på engelska.
Annars tänker jag inte göra nånting idag. Jag tycker jag har haft massor med program på sista tiden och tänker njuta av att få vara ifred en stund. Troligtvis genom att låsa in mig på mitt rum och titta på en film.

Gemensam middag

Igår morse träffade jag Deepti och hennes dotter igen. Vi gick tillsammans till ett barnbibliotek för att skaffa böcker åt dottern (och mig). Tanterna på bibban var jätte trevliga och hjälpte mig välja ut fina böcker och diktsamlingar. När de skulle göra mitt bibbakort gjorde de det tillsammans för alla ville se ett utländskt pass.
Det känns ibland lite konstigt då de berättar att jag är den första utlänningen de nånsin sätt. Men det är egentligen inte så konstigt för Udmurtien var ett stängt sammhälle för en lång tid. Det är fortfarande svårt att resa bort från Ryssland. Man måste ansöka om visum och alltid får man inte det. En flicka jag talade med före julen berättade att hon jobbat i USA två sommrar i sträck men att hon inte tror att hon kommer få lov det här året. Hon blir nämlig färdig till våren och eftersom hon inte är gift eller har barn kan det bra hända att hon blir utan visum. De ryska myndigheterna är nämligen rädda att hon blir i USA när hon inte egentligen har någonting konkret att komma tillbaka till.
Nu vet jag inte om det här är sant, men jag förstod att man bara kan hämta ut sina visum i Moskva eller St Petersburg. Ifall du nu sen får ett visum måste du åka dit för att hämta upp det ca 1 månad före avfärd. Så när en annan kompis Kcenia, fick ett visum till Frankrike måste hon först åka från Izhevsk till Moskva (17h) hämta upp sitt visum och sedan ta kvällståget tillbaka till Izhevsk. Och sen ca en månad senare ta samma tåg och sen flyga från Moskva. För mig känns det helt vansinnigt att gå igenom såhär mycket pappersbråk och resande bara för att lämna landet. Men det är Ryssland, får jag till svar varje gång jag frågar nån om systemet.
Nå, tillbaka till min bibliotekshistoria,
Det var lite småroligt att se hur även här deras uråldriga system fortfarande verkade fungera utan problem. Allting sköts fortfarande för hand. Inne i böckerna finns små pappersfickor och lappar med bokens serienummer. När man lånar böcker tar de ut lapparna och lägger dem i ett fack med lånarens namn på.
Nå, jag fick åtminstone lånat Lejonkungen, Nalle Puh, Askungen och en barndiktsamling så jag borde väl vara sysselsatt för den närmsta veckan.

Igår hade jag även 3 engelska lektioner och så hade vi en gemensam middag på studenthemmet. Alla hade lagat jätte god mat och vi fick även lära känna de 6 nya thailändarna som kommit. Här är lite bilder från kvällen

Vi firade även Alessios födelsedag

Han fick bl.a nya morgontofflor

För hans gamla såg ut såhär

Воскресенье

Jag, Alessio och Adam gick och bowlade. Jag vann båda gångerna (vilket är grymt viktigt med tanke på hur en dålig förlorare jag är). Alessio var sämst men fick tillsist en stike så han köpte tequila för att fira.
Vi gick till karaoke baren bredvid och sjöng Backstreet boys (pojkarnas val, inte mitt). Vissa ryssar hurrade, andra buade.
En bra kväll.

Deepti

Idag träffade jag en flicka som jag lärde känna på tåget till Izhevsk. Då jag talade med fyllegubbarna hade hon hört mig berätta att jag var från Finland och att jag även talar engelska. Hon kom fram till min sovplats då alla andra låg och sov för att lämna en lapp åt mig. Jag låg ännu vaken så jag talade en stund med henne och kom överens om att jag skulle lära henne engelska och hon skulle hjälpa mig med ryskan.
Ett av mina nyårslöften var att skaffa fler ryska vänner och spendera mindre tid på studenthemmet så det passade perfekt in.
Så idag träffade jag Oksana eller Deepti som är hennes artistnamn. Jag är inte helt säker på vad allt hon sysslar med men nån slags show tyckte jag mig förstå att hon utför på bröllop och liknande (jag tyckte hon nämnde eld men är fortfarande lite osäker)... och så sjunger hon.
Vi träffades på ett cafe och drack en kopp te och efter det gick vi hem till henne för hon ville att jag skulle träffa hennes man och dotter. Hennes man, Anton, är skådespelare och så har de en 3årig dotter vars namn jag aldrig riktigt uppfattade.
En rolig och intressant dag hade jag med dem. Sen har jag också förberätt en till powerpoint presentation inför mina engelska lektioner. Den är om Sochi och vinter OS så förhoppningsvis går den bättre än den förra.
Ikväll ska jag, Adam, Alessio och förhoppningvis Hana som kom tillbaka hit för nån dag sen ut på en öl och kanske bowla.
Förhoppningvis blir det inte alltför sent för imorgon ska jag träffa Deepti och hennes dotter på förmiddagen. Vi ska gå till barnbiblioteket och låna böcker åt dottern... och mig så att även jag får öva lite ryska.

Lördag

Igår försökte jag leka lärare. Det gick inget vidare... Jag trodde att de var mycket duktigare i engelska än var de egentligen var, så min snygga powerpoint presentation gick helt förlorad.
Det var bara en liten grupp på 6 tonårsflickor men de var antingen så blyga att de inte vågade säga nåt eller så hade de noll intresse för engelska så att diskutera med dem gick inte heller.
Där stod jag sen som ett fån och försökte improvisera i 70 min.
Men nåja, bättre lycka nästa gång. 1 lektion avklarad 10 kvar. Som tur vad lär inte alla grupper vara lika hopplösa.
Idag har det varit varmt och skönt i Izhevsk. Bara -12. Speciellt roligt har det varit för alla hemma i Finland har klagat på hur kallt de har och lagt upp bilder på väderprognoser på facebook. Det var så varmt att jag till och med vågade mig ut på en länk runt stadion. Tyvärr förstördes min fiilis ganska snabbt för där sprang nån jävla hurtbulle som varvade mig helt för många gånger.
Snart ska jag, Alessio och Adam försöka hitta på något. Idag har jag inte talat med nån förutom sagt hej till Thailändarna då jag gick in i köket så det ska bli skönt att få vara lite social.

Och ett sista försök att nå min far ifall han sku checka min blogg oftare än sin mail och skype:
Pappa, ring mig!

Ryssar är inte organiserade

Igår skulle jag ha en muntlig tent i marknadsföring. Vi skulle träffas kl 3 med min tutor och hålla tenten med läraren men vi hittade inte honom nånstans. Efter en halv timme kom han in i rummet. Bad inte om ursäkt utan satte sig bara ner som ingenting sku ha hänt. Han hade inte heller förberett frågor och bestämde sig därför att vi inte alls kommer göra någon tent idag. Jag kände mig aningen besviken för jag hade ändå förberett mig och det sku ha varit skönt att få den undan. Men nu ska jag göra en vanlig tent men jag får göra den hemma och utan tidsbegränsning så jag kan kolla upp ord och liknande.

Konserten jag var på igår med Adam var riktigt bra. Jag blev jätte överraskad. Det var så mycket mer än bara en violin som spelade (det trodde jag violinkoserter gick ut på). De hade ett band, flera olika dansuppvisningar, en svärdshow och spelade musik från Braveheart och Pirates of the Caribbean.
Efter konserten hade Alessio lagat mat åt mig, Alana och Adam. Vi satt länge och diskuterade om dessa fantastiska ryssar som vi lever med och ofta beter sig konstigt.

Idag börjar även min karriär som engelska lärare. Jag kommer vara vikarie åt Alanas engelska klasser i nästan 2 veckor. Att hålla presentationer är jag inte helt bekväm med men jag hoppas att det kommer gå bättre när det är frågan om barn.

Annars har jag även märkt att min sked, tupperware ask, pasta och kryddor har försvunnit. Det gör mig sur.

 Sen är det fortfarande svinkallt i mitt rum. Det här är mitt desperata försök att täppa igen de dragiga fönstren

Nån jävel har stulit min tekopp!

Och mitt vinglas och min olja... Sku jag komma ihåg vad allt jag lämnade kvar i mitt matskåp sku jag säkert märka att ännu fler saker försvunnit. typiskt...

Sen glömde jag helt nämna igår att våra vakter som sitter vid dörren inte mer finns kvar. De fick tydligen så dåligt betalt att de sa upp sig. Det känns lite tomt varje gång man kommer in och istället för deras skrivbord står där nån ful plastväxt. Men nu finns det även en chans att vi inte mer blir inlåsta då vakten vägrar släppa ut oss på natten och vi vill till baren.
Som de flesta andra ska även jag börja min diet nu inför sommaren 2013. Så ingen mer smetana eller andra onyttigheter för sofia. Något som varken Alessio och Adam kunde respektera igår då de tvångsmatade mig med choko och ryska pepparkakor.
Idag ska jag på muntlig marknadsföringstent. Det fick jag veta om igår. Men jag hoppas och tror att de kommer vara ganska snälla med mig. Det viktigaste är väl bara att jag gör nånting så de kan ge mina studiepoäng. Vad slutresultatet från min tent är tror jag inte har så stor betydelse.
Senare ikväll ska jag och Adam på violinkonsert. Haha, jag undrar hur det kommer vara. Den sort av musik har aldrig riktigt hört till mina favoriter men åtminstone blir jag väl en upplevelse rikare. Han hade fått nåns extrabiljetter så vi får se om vi hamnar mitt bland massa lärare från språkcentret.

Nu ska jag fortsätta läsa på marknadsföring så man inte gör bort sig helt på tenten

Tillbaka i Izhevsk

Nu har jag kommit fram och fått internet. Resan hit gick väldigt smärtfritt (och snabbt, tro det eller ej).
På flygfältet fick jag träffa en gammal handiskompis som var påväg tillbaka till sverige så väntetiden där gick jättesnabbt.
När jag kom till Moskva visste jag exakt hur jag sku ta mig överallt. Jag använde varken karta eller ordbok en enda gång. Jag gick omkring på Arbatskajan (shoppinggatan) för att få tiden och gå och på kvällen gick tåget  mot Izhevsk. Åter igen var jag omringad av vodkadrickande gubbar på 50+. 4 st denna gång. De blev jätte intresserade när de hörde att jag var från Finland och lämnade mig inte ifred under resten kvällen.
Förvånansvårt lätt gick det att tala med dem fast jag inte ägnat en enda tanke åt ryska på nästan en månad. Lite problem hade jag att förstå, speciellt den aningen fulla tatarianska gubben med vitt julgubbeskägg. Han mumlade och talade jätte snabbt. Som tur vad var resten av gubbarna lite skarpare och skrek till åt honom i jämna mellanrum -Idiot, tala långsammare, inte äns vi förstår vad du säger :)
Sen märkte jag även att passagerarna i de andra delarna av tåget lyssnade på våra samtal eftersom de ibland ropade ut kommentarer och kom fram till oss för att få se den finska flickan.
Vi hann tala om en hel del. Speciellt intresserade var de i hur mycket allt kostar i Finland, så jag fick lista upp priset på de flesta livsmedel i butiken samt bensin- och bilpriser. Det sistnämnda hade jag igen aning om men jag tippade att en vanlig lite nyare bil sku ligga på runt 15.000 och nu efter lite googlande märkte jag att helt fel hade jag inte.
Sen hamnade jag åter igen i det obekväma samtalet om invandrare. Det blir alltid en lite spänd fiilis efteråt eftersom våra syner på saken är så olika. Men en rätt så lärorik tågresa var det även den gär gången. Jag fick t.ex veta att som kvinna för jag inte berätta hur gammal jag är. De frågade varför jag inte har nån ring på fingret och om jag faktiskt inte har man och barn. ( Då visste de alltså redan att jag var 21). Jag svarade att jag fortfarande tycker att jag är ganska ung. De höll tydligen inte med mig, för de skrattade åt mitt svar.
I viss mån kan jag även förstå dem. Skulle jag ha varit ryss sku jag vara inne på mitt 5:e och sista studieår och det är mycket vanligt att se gravida giffta flickor i korridorerna i universitetet.
Nå, tack vare gubbarana gick min tågresa mycket snabbt. Jag blev även inbjuden till Tatarstan och hälsa på mannen med julgubbeskäggs son.
När jag kom till studenthemmet blev jag bemött med många kramar så det känns väldigt roligt att vara tillbaka. Både jag och amerikanen Adam kom idag så ikväll ska vi alla dricka lite öl tillsammans så man får höra vad resten gjort den senaste månaden.